विश्वामित्रमनुप्राप्तं श्रुत्वा नृपवरस्तदा। शतानन्दं पुरस्कृत्य पुरोहितमनिन्दितः॥ ऋत्विजोऽपि महात्मानस्त्वय॑मादाय सत्वरम्। प्रत्युज्जगाम सहसा विनयेन समन्वितः॥ विश्वामित्राय धर्मेण ददौ धर्मपुरस्कृतम्।
viśvāmitramanuprāptaṃ śrutvā nṛpavarastadā| śatānandaṃ puraskṛtya purohitamaninditaḥ|| ṛtvijo'pi mahātmānastvaya̭mādāya satvaram| pratyujjagāma sahasā vinayena samanvitaḥ|| viśvāmitrāya dharmeṇa dadau dharmapuraskṛtam|
English Meaning
And hearing of Viśvāmitra's arrival, the best of monarchs without blame, placing the priests Satānanda before him, as well as the high-souled family priests, speedily taking the Arghya, at once went out in humble guise, and offered it to Viśvāmitra according to the ordinance.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)