इत्युक्त्वा लक्ष्मणं चाशु लाघवं दर्शयन्निव। विगृह्य सुमहच्चास्त्रमाग्नेयं रघुनन्दनः॥ सुबाहूरसि चिक्षेप स विद्धः प्रापतद् भूवि। शेषान् वायव्यमादाय निजघान महायशाः। राघवः परमोदारो मुनीनां मुदमावहन्॥
ityuktvā lakṣmaṇaṃ cāśu lāghavaṃ darśayanniva| vigṛhya sumahaccāstramāgneyaṃ raghunandanaḥ|| subāhūrasi cikṣepa sa viddhaḥ prāpatad bhūvi| śeṣān vāyavyamādāya nijaghāna mahāyaśāḥ| rāghavaḥ paramodāro munīnāṃ mudamāvahan||
English Meaning
Having said this, anon showing to Lakşmaņa his lightness of hand, Raghu's descendant took out a mighty Āgneya weapon, and discharged it at the breast of Subāhu. Thereat being pierced with that shaft, he fell down upon the ground. Then taking a Vāyavya weapon, the illustrious and exceedingly generous Rāghava, bringing delight to those ascetics, slew the rest.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)