ततः शत्रुघ्नभरतौ कौसल्या प्रेक्ष्य दुःखितौ। पर्यष्वजेतां दुःखार्ती पतितां नष्टचेतनाम्॥ रुदन्तौ रुदती दुःखात् समेत्यार्या मनस्विनी। भरतं प्रत्युवाचेदं कौसल्या भृशदुःखिता॥
tataḥ śatrughnabharatau kausalyā prekṣya duḥkhitau| paryaṣvajetāṃ duḥkhārtī patitāṃ naṣṭacetanām|| rudantau rudatī duḥkhāt sametyāryā manasvinī| bharataṃ pratyuvācedaṃ kausalyā bhṛśaduḥkhitā||
English Meaning
Then Śatrughna and Bharata seeing the aggrieved Kausalyā, embraced the stricken and fallen lady wellnigh deprived of her senses. Thereupon, weeping from grief, the noble and intelligent Kausalyà exceedingly afflicted, embracing them as they indulged in sorrow, said to Bharata.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)