पपात चरणौ तस्यास्तदा सम्भ्रान्तचेतनः। विलप्य बहुधासंज्ञो लब्धसंज्ञस्तदाभवत्॥ एवं विलपमानां तां प्राञ्जलिर्भरतस्तदा। कौसल्या प्रत्युवाचेदं शोकैर्बहुभिरावृताम् ॥
papāta caraṇau tasyāstadā sambhrāntacetanaḥ| vilapya bahudhāsaṃjño labdhasaṃjñastadābhavat|| evaṃ vilapamānāṃ tāṃ prāñjalirbharatastadā| kausalyā pratyuvācedaṃ śokairbahubhirāvṛtām ||
English Meaning
Exceedingly agitated, he fell at Kausalya's feet, lamenting much, and well nigh deprived of his Bharata then regained his consciousness, and with joined hands answered Kausalya lamenting thus and overcome with excess of sorrow, saying.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)