जलाड़गात्रं तु विलप्य कृच्छं मर्मवणं संततमुच्छसन्तम्। ततः सरय्वां तमहं शयानं समीक्ष्य भद्रे सुभृशं विषण्णः॥
jalār̤agātraṃ tu vilapya kṛcchaṃ marmavaṇaṃ saṃtatamucchasantam| tataḥ sarayvāṃ tamahaṃ śayānaṃ samīkṣya bhadre subhṛśaṃ viṣaṇṇaḥ||
English Meaning
On beholding him with his body dripping with water, and mortally wounded, and breathing hard without respite, after he had bewailed his mortal wound, lying on the banks of the Sarayü, I lamented him and was, O gentle lady, greatly aggrieved.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)