ताम्यमानं स मां कृच्छादुवाच परमार्थवित्॥ सीदमानो विवृत्ताङ्गोऽचेष्टमानो गतः क्षयम्। संस्तभ्य शोकं धैर्येण स्थिरचित्तो भवाम्यहम्॥ ब्रह्महत्याकृतं तापं हृदयादपनीयताम्। न द्विजातिरहं राजन्मा भूत् ते मनसो व्यथा॥
tāmyamānaṃ sa māṃ kṛcchāduvāca paramārthavit|| sīdamāno vivṛttāṅgo'ceṣṭamāno gataḥ kṣayam| saṃstabhya śokaṃ dhairyeṇa sthiracitto bhavāmyaham|| brahmahatyākṛtaṃ tāpaṃ hṛdayādapanīyatām| na dvijātirahaṃ rājanmā bhūt te manaso vyathā||
English Meaning
Thereupon that one well versed in the scriptures sinking motionless, with his eyes rolling upwards, and waxing extremely weak, said with difficulty, 'Restraining sorrow, I by dint of patience become calm. Do you remove from your mind the grief caused by the consciousness of having slain a Brāhmaṇa. O king, I belong not to the twice-born race: let not your mind be pained.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)