इमां गिरं दारुणशब्दसंहितां निशम्य रामेति मुमोह दुःखितः। ततः स शोकं प्रविवेश पार्थिवः स्वदुष्कृतं चापि पुनस्तथास्मरत्॥
imāṃ giraṃ dāruṇaśabdasaṃhitāṃ niśamya rāmeti mumoha duḥkhitaḥ| tataḥ sa śokaṃ praviveśa pārthivaḥ svaduṣkṛtaṃ cāpi punastathāsmarat||
English Meaning
Hearing these words uttered in heart-rending accents, Dasaratha exceedingly distressed, became senseless. And being afflicted with grief, he again remembered his evil act.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)