रात्र्यां तु तस्यां व्युष्टायां भरद्वाजोऽब्रवीदिदम्। मधुमूलफलोपेतं चित्रकूटं व्रजेति ह॥ वासमौपयिकं मन्ये तव राम महाबल। नानानगगणोपेतः किन्नरोरगसेवितः॥ मयूरनादाभिरतो गजराजनिषेवितः। गम्यतां भवता शैलश्चित्रकूटः स विश्रुतः॥
rātryāṃ tu tasyāṃ vyuṣṭāyāṃ bharadvājo'bravīdidam| madhumūlaphalopetaṃ citrakūṭaṃ vrajeti ha|| vāsamaupayikaṃ manye tava rāma mahābala| nānānagagaṇopetaḥ kinnaroragasevitaḥ|| mayūranādābhirato gajarājaniṣevitaḥ| gamyatāṃ bhavatā śailaścitrakūṭaḥ sa viśrutaḥ||
English Meaning
On Rāma having passed the night there, Bharadvāja spoke to him, “Do you race your steps to Citrakuța filled with delicious fruits and roots. I deem that, О mighty Rāma, as a fit abode for you, being, as it is, furnished with various kinds of trees, inhabited by crowds of Kinnars, resounding with the cries of peacocks, and frequented by gigantic elephants.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)