न्यवेदयत् चात्मानं तस्मै लक्ष्मणपूर्वजः। पुत्रौ दशरथस्यावां भगवन् रामलक्ष्मणौ॥ भार्या ममेयं कल्याणी वैदेही जनकात्मजा। मां चानुयाता विजनं तपोवनमनिन्दिता॥ पित्रा प्रव्राज्यमानं मां सौमित्रिरनुजः प्रियः। अयमन्वगमद् भ्राता वनमेव धृतव्रतः॥
nyavedayat cātmānaṃ tasmai lakṣmaṇapūrvajaḥ| putrau daśarathasyāvāṃ bhagavan rāmalakṣmaṇau|| bhāryā mameyaṃ kalyāṇī vaidehī janakātmajā| māṃ cānuyātā vijanaṃ tapovanamaninditā|| pitrā pravrājyamānaṃ māṃ saumitriranujaḥ priyaḥ| ayamanvagamad bhrātā vanameva dhṛtavrataḥ||
English Meaning
Then Lakşmaņa's elder brother imparted to Bharadvāja a knowledge of himself. “O worshipful one, we are the sons of Dasaratha, Rama and Laksmana. This is my wife, the auspicious daughter of Janaka. This blameless one follows me to the solitary forest; and my dear younger brother, the son of Sumitrā too, observing the vow, follows me, who have been exiled by my father,
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)