तदा तदन्तः पुरमुज्झितप्रभं सुरैरिवोत्कृष्टमभास्करं दिनम्। निरीक्ष्य सर्वत्र विभक्तमात्मवान् मुमोच बाष्पं भरतः सुदुःखितः॥
tadā tadantaḥ puramujjhitaprabhaṃ surairivotkṛṣṭamabhāskaraṃ dinam| nirīkṣya sarvatra vibhaktamātmavān mumoca bāṣpaṃ bharataḥ suduḥkhitaḥ||
English Meaning
Seeing the inner apartment shorn of its splendour, like a day deprived of the sun, mouisted by the deities, and everywhere unclean, the self-possessed Bharata, moved by grief, began to drop tears. to his
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)