रुदन्तमिव वृक्षैश्च ग्लानपुष्पमृगद्विजम् । श्रिया विहीनं विध्वस्तं संत्यक्तं वनदैवतैः॥ विप्रकीर्णाजिनकुशं विप्रविद्धबृसीकटम्। दृष्ट्वा शून्योटजस्थानं विललाप पुनः पुनः॥
rudantamiva vṛkṣaiśca glānapuṣpamṛgadvijam | śriyā vihīnaṃ vidhvastaṃ saṃtyaktaṃ vanadaivataiḥ|| viprakīrṇājinakuśaṃ vipraviddhabṛsīkaṭam| dṛṣṭvā śūnyoṭajasthānaṃ vilalāpa punaḥ punaḥ||
English Meaning
And seeing the cottage empty, with its trees as if sorrowing, and its flowers faded, and its beasts and birds sunk in gloom, shorn of grace, worn out, forsaken by the sylvan deities, strewn with deer-skins and Kusa, and twists of Kasa, he wept again and again.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)