सा तं सम्प्रेक्ष्य सुश्रोणी कुसुमानि विचिन्वती। नेमराजतवर्णाभ्यां पार्वाभ्यामुपशोभितम्॥ प्रहृष्टा चानवद्याङ्गी मृष्टहाटकवर्णिनी। भर्तारमपि चक्रन्द लक्ष्मणं चैव सायुधम्॥
sā taṃ samprekṣya suśroṇī kusumāni vicinvatī| nemarājatavarṇābhyāṃ pārvābhyāmupaśobhitam|| prahṛṣṭā cānavadyāṅgī mṛṣṭahāṭakavarṇinī| bhartāramapi cakranda lakṣmaṇaṃ caiva sāyudham||
English Meaning
Beholding that deer with its sides painted with gold and silver, while collecting flowers, Sītā, having blameless limbs and beautiful hips and having the colour of her body like that of pure gold became immensely pleased and called aloud her husband and Lakşmaņa with scimitars in their hands.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)