तं मुक्तकण्ठमुत्क्षिप्य शङ्कुकर्णं महास्वनम्। विराधं प्राक्षिपच्छ्वभ्रे नदन्तं भैरवस्वनम्॥ तमाहवे दारुणमाशुविक्रमौ स्थिरावुभौ संयति रामलक्ष्मणौ। मुदान्वितौ चिक्षिपतुर्भयावह नदन्तमुत्क्षिप्य बलेन राक्षसम्॥
taṃ muktakaṇṭhamutkṣipya śaṅkukarṇaṃ mahāsvanam| virādhaṃ prākṣipacchvabhre nadantaṃ bhairavasvanam|| tamāhave dāruṇamāśuvikramau sthirāvubhau saṃyati rāmalakṣmaṇau| mudānvitau cikṣipaturbhayāvaha nadantamutkṣipya balena rākṣasam||
English Meaning
Then when his throat had been freed (Laks maņa) cast into the pit Virādha having ears resembling javelins, sending loud and dreadful sounds.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)