ततः सज्यं धनुः कृत्वा रामः सुनिशिताशरान्। सुशीघ्रमभिसंधाय राक्षसं निजघान ह॥ धनुषा ज्यागुणवता सप्त बाणान् मुमोच ह। रुक्मपुङ्खान् महावेगान् सुपर्णानिलतुल्यगान्॥
tataḥ sajyaṃ dhanuḥ kṛtvā rāmaḥ suniśitāśarān| suśīghramabhisaṃdhāya rākṣasaṃ nijaghāna ha|| dhanuṣā jyāguṇavatā sapta bāṇān mumoca ha| rukmapuṅkhān mahāvegān suparṇānilatulyagān||
English Meaning
Then stringing his bow, Rāma, speedily aiming at the Rākşasa, pierced him with sharpened shafts; and (then) from his bow-string let go seven shafts, having their feathered parts plaited with good, furnished with great velocity, and coursing like Suparna or the wind.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)