सम्प्रहृष्टा वचः श्रुत्वा खरस्य वदनाच्च्युतम्। प्रशशंस पुनर्मोाद् भ्रातरं रक्षसां वरम्॥
samprahṛṣṭā vacaḥ śrutvā kharasya vadanāccyutam| praśaśaṃsa punarmoād bhrātaraṃ rakṣasāṃ varam||
English Meaning
Overjoyed on hearing the words that dropped from Khara's mouth, she again through fickleness extolled that foremost of Rākşasas, her brother.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)